9 år

Igår hade M och jag varit förlovade i 9 år. I know, det där med FÖR-lovning är tydligen inget som gäller i vårt förhållande! Jag vill, mer än nåt annat, bli Martins fru men sådana där grejer funkat väl bäst om det är ömsesidigt och så verkar inte fallet vara, för jag har då inte sett han falla på knä än!


I vilket fall. En hyllning är han allt värd. Mannen i mitt liv. Det är dock svårt att sätta ord på känslor ibland! Martin är mitt allt! Utan honom är jag halv. Han gör mig hel! Tolv år tillsammans gör att man växer ihop. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan honom. Fast visst stormar det en del ibland. Men det är väl det som är en del av charmen?! Jag älskar Dig!! //Cissi