tisdag 24 januari 2012

Att forma en lillebrorsa

Som vissa känner till och som ni övriga vet om 30 sekunder så fyllde vår yngre juvel 4 år härom veckan. Och det var givetvis en stor stund på alla sätt och vis. Det var släkt och tårta och sång och trevligt och allt det där.
Tar vi tre steg lite snett bakåt så finns det lika mycket att reflektera över.

Vi kan utgå från presentlistan (med risk för att blanda ihop det med någon julklapp):

* Star Wars LEGO
* TV-Spel (Shrek)
* Star Wars Lava lampa
* Skor
* Skidgrejjor

Om vi bortser från de praktiska atteraljerna och fokuserar på den lite mer lekinfluerade sidan av presentfloran kan man snabbt konstatera att det skiljer sig väsentligt från när Liam fyllde fyra år.

Film: Nalle Phu. Bok. Pyjamas. Cykel: Två hjul.

Det var så mycket enklare att ha principer där och då. Det var "inte leka med skjutvapen" här och det var "bara barn-tv på morgonen" där. Varvat med en allmän aversion gentemot TV- och data-spel.

När Liams alla kompisar på dagis började leka med Star Wars var Alvin 1,5 år.

När Liam fick ett Nintendo Wii var Alvin 2.

När Liam blev tillräckligt stor för att de skull kunna gå upp själva på helgen var Alvin 2,5, vi började med helgfilm när vi trötta föräldrar sov ikapp veckan.

Och det där gick bra i början. Alvin gillade inte att spela TV-spel. När de stora barnen spelade gick han ofta upp till lekrummet och lekte för sig själv. Han hade sällan tålamod att se en hel film utan att sätta sig i någons knä eller springa runt, runt så snabbt han kunde mellan köket och vardagsrummet.

Men under de senaste 10-11 månaderna har det där svängt om ganska ordentligt. hans pappa tog ett pendlingsjobb i småland, det kom två flyttar, vi flyttade väldigt långt bort från familjen Cullberg och det blev en sommar med taskigt väder.

Och nu efter den sista flytten har det eskalerat rejält. Numera är fokus för unge herrn: TV-spel, Nintendo 3DS(liams julklapp) eller "spela på mammas telefon" eller Star Wars.

Nu bor vi nära kompisar igen, vi jobbar nära hemmet - det finns liksom inga ursäkter.

Vi har ett jobb att göra här. Och det kommer höras =)

Inga kommentarer: