Igår var vi på affären för att handla lite frukt.
Vi tog cyklarna dit så grabbarna fick gå själva inne i affären.
De var busiga, speciellt Alvin, och hade mycket spring i benen.
I en obevakad sekund (när jag skulle ta ett nät med clementiner) sprang Alvin iväg till en annan disk med lite frukter. Liam sprang efter för att han ville hålla koll på honom.
När Liam kommer nära tar Alvin upp en frukt från disken, och kastar mot Liam!!!
Jag vart så klart arg och var precis på väg fram till Alvin för att prata vett med honom, men hinner inte fram, då en äldre herre haffar mig i armen:
Är detta dina barn?
Du får allt hålla ordning på dem!!!!
Nu tar du och plockar upp den där frukten, och sen går du hem och skäms över dina barn!!!!
Jag vart helt chockad och nickade i princip bara. Och skämdes för en sekund. Fast inte för barnen, för mig själv.
Vilken dålig mamma som inte kan hålla ordning på sina barn!
När jag kom hem, förklarade jag för barnen vad som hänt, hur man får bete sig i en affär, vad som är ok och inte. Men sen började jag fundera mer på vad denne mannen sa. Och blev arg och ledsen. Vem är han att döma mig? För det var ju egentligen det han gjorde. Han kritiserade mig, hur jag uppfostrar mina barn, och vad jag har för värderingar. Han känner inte mig. Han betedde sig ju precis som om han visste att jag tyckte det var helt ok för barnen att leva rövare.
Man undrar ju om han har några egna barn??
Oh well. Jag VET att inte mina barn är några änglar. De har fel och brister de med!! Men jag skulle ALDRIG få för mig att skämmas för dem! Aldrig!!!!!
Åh vad jag önskar att jag inte fått tunghäfta, och sagt till herren vad jag tyckte!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar