Allicima

Hej på er! Ny dag, ny sol och idag ett nytt hav som var alldeles ypperligt att kasta sig i. Hur har vi det så här långt nu då?

Vi kan börja med att prata om vädret. Vädret är varmt. Att leva en dag i Icmeler är som att använda sig av en sån där småirriterande alarmsignal på väckarklockan. Ni vet, en sån där som börjar lite svagt för att sedan bli starkare och starkare.

När man vaknar är det gemytligt. Det är svensk sommar och frukost ute och hela livet framför sig. Kanske 23-24 grader. "Det skall vi nog överleva det här" tänker man fryntligt och spatserar med självsäkra steg till sin kollosala cirkelformade soldyna invid poolkanten.

Sen eskalerar det liksom i smyg, utan att man märker utav det. Framåt lunch tänker man att "nu kan det fan inte bli varmare - då smäller jag av". Man beställer in en hackad och malen hamburgare och en kyld dryck och konstaterar att nu är det minst 27-28 i skuggan. Efteråt är man stel och trött och orkar inte läsa sin halvspännande bok längre. Chansen att slockna är efter noggrann statistisk analys ungefär 50%.
Och när man vaknar är det kört. Alarmklockan tjuter så att hörselgångarna rensas på material från tidiga tonåren. 32-33 grader i skuggan. Ligger man där?

"ICKE!"

Man ligger i 45 grader stekande sol och hör hur det bubblar på skinnet. Det tycker vissa av oss är hemskt och andra nästan lite härligt. Ni får själva gissa fördelningen där.

Sen klockan 18.30 går solen ner bakom berget och det är ljuvligt igen. Bara sådär. Så om väderfrågan kommer upp och vi svarar att "det var fantastiskt, inte ett moln så långt ögat kunde nå" så skall ni ta minnas att det inte endast är positivt. Men vi klagar inte.

Sen kan vi prata om den turkiska turistmentaliteten. Vår kypare på hotellet heter José. Han kallar oss ömsom Mr. Kompis och Mrs Kompis eller Mister Martin och Cecilia. (Ciciiiiiiliaaaaaa). Det är tjo och tjim och klackarna i taket från morgon till kväll. Grabbarna i restaurangen jobbar alltid och de är lika glada för det.
På frågan "Will you be here tomorrow?" blir svaret: "I´m here in the morning, in the day, in the evening. I´m always here. I sleep in that little pool over there."

Det sjuka är att det stämmer. Från kvart i åtta på morgonen till minst midnatt. Alla dar. Sinnes.

Man förundras över hur de orkar bibehålla det goda humöret. Vi är imponerade! Här har den svenska inställningen i våra serviceyrken ett ton att lära.

Annars är det restauranginkastare och försäljare och "you look lovely tonight" överallt som vanligt på sådana här ställen. Det är som det är med det. Går man in i en butik blir man överfallen. Ber man dem få kika ifred blir de på riktigt kränkta. Gjorde den missen igår och killen blev så deppad att han bytte med sin vän en liten stund. Skillnad mot Svedala där man ber om hjälp och knappt får den då. På gott och ont.

Solar gör vi mest på dagen. Ngt annat går nästan inte. Jag solar i snitt en halvtimme och Cissi 10 timmar. Jag litar på klassikern att man minsann kan bli brun i skuggan också!

Nu skall vi ut och göra en slumpmässigt vald inkastare lycklig som ett barn på julafton. Nu är nämligen graderna snälla och magarna tomma.

//C & C-M