Sitter i bilen på väg hem. Eller, på vägen hem. Bokstavligen. PÅ vägen. Inget händer. En lastbilsolycka igen. En timme nu. Innan jag åkte hem tänkte jag springa på toa men i villan och vallan glömdes det bort. Mindre. Bra. Ide. Efter att ha funderat på olika lösningar i mången minuter kröp paniken allt närmre. Det är liksom ganska intimt i den här kön. Vi känner med varandra. Om någon går ur sin värmestuga och tar en cigg tittar alla intensivt. Och personen som röker vet naturligtvis om det. Han liksom trampar på stället och skickar små subtila hälsningar med sitt kroppsspråk. Lite som att möta en kollega på jobbet för tredje gången samma dag. Man hälsar fast ändå inte, båda vet ju att den andra är där. I det läget vill man inte kliva ur och kissa, tro mig. Och viltstängslet gör det svårt att komma ifrån, att stänga dörren om sig med skog. Jag hittade en halv dunk spolarvätska som jag fyllda på under huven. Har ni tänkt på vilka snäva vinklar man kan ställa in sätena i bilen på nuförtiden förresten? Nästan så att man står upp.
1 kommentar:
Haha, du är sannerligen en road traveler ..som kan alla knepen!
Skicka en kommentar