De är ju så söta.
Kan inte påstå att det var ett så väldigt stort gehör när de gäller sången, bland de minsta.
Men det är väl som fröknarna säger: Vi får vara glada att de stod kvar, stilla, och inte började gråta och springa till sina föräldrar. Så sant så sant.
Alvin stod som förstenad brevid sin fröken. Han gjorde nåt dansmove nån gång så där, men inte den minsta tillstymmelse till sång....Haha...Suprise!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar