Lycka

Jag idag den 30 April 2010. Lite vuxen, lite ung. Ett år äldre igår. Lite rebelliskt fotad framför parkering förbjuden-skylten. För jag stod verkligen parkerad där ett tag. Vi var och red häst tillsammans med alla andra barnfamiljer i skövde nämligen. Vi fick inte gå förbi i kön. Skit samma, det är inte det detta skall handla om.

Min mormor fyller 80 unga år idag också, men det skall inte handla om henne heller.

Nej. Jag tänkte skriva om den här bilden idag. Den tog jag efter att vi hälsat på grisarna, hönorna, ridit på hästarna, köpt godiset, lyssnat på vintern rasat bland alla landets fjällar och sprungit, sprungit, sprungit i backen där. Just innan elden skulle tändas och jag fick en kort sekund själv på toppen av kullen.

.Lycka.

Finns ju i olika skepnader såklart. Och förhoppningsvis finns den alltid där hos er, mina vänner, som läser detta. Den jag talar om kommer dock väldigt sällan. Ni vet. När Zlatan klackar in 2-2 mot Italien. När ditt barn skriker för första gången på BB en millisekund efter du blivit övertygad om att den inte fick lära sig andas innan han kom ut. När du sekunden efter skriket möter hans mammas blick och tänker: "Frys världen nu. Det blir inte bättre. Riv allt utanför det här rummets väggar, låt pestens tid alá Stephen King äntra världen. Bara ni fryser det här rummet." Just nu, just här.

Jag fick den idag. Känslan. Med en utsikt som var vidunderlig, pissvädret till trots. Med en gigantisk samling människor som sorlar och låter och väsnas och rör sig men som du på något sätt varken hör eller ser. Och du fäster blicken på något för 100 000:e gången och plötsligt är det som att det är första gången.

Vi zoomar in.

Ser ni?

Vid barnvagnen där. Det är bara Cissi som syns, men jag lovar - alla står där. Familjen. Som man tycker tar så mycket energi ibland. Som man inte tycker ger något tillbaka ibland. Som man på något sätt alltid vet finns där och förhindrar en att hamna på botten när man faller. Som fångar upp, lindar in och pussar och blåser bort det där vad det än nu må vara den dagen.

Och de står där för första gången. Där. På toppen av backen ser jag dom där nere. Med utsikten och folket och världen för mina fötter. Och jag ville frysa det igen. Stunden. Man inser att man har allt. Man unnar alla andra stackare lite glädje i livet, de där övriga på bilden som haft mindre flyt.

Cissi

Liamoso

Alvinoso

Trissvinnaren

Tack för att ni finns. Att fylla år med er hos mig varje dag är enkelt, man vill bara ha ett år till. Och ett till.

Älskar er.

HURRA HURRA HURRA!!!

VÄRLDENS FINASTE och BÄSTA pappa och sambo fyller 29 år i dag!!

GRATTIS!

Vi älskar dig!

Världens slappaste 2-åring!

Alvin är en riktig slappis, när det gäller det mesta.

Han älskar att krypa upp under filten ihop med mig tex: "Mamma, får jag sova hos dig? Får jag ticki (täcke, filt)?"

Att han är slapp visar sig i princip allt annat också.

Vi har alltid fått konka på han, överallt.

Är vi ute och går, ska han alltid åka vagnen ganska snabbt efter promenadens start. (Nu jämför jag ju med Liam som man i princip fick bälta fast i vagnen efter att han vart två)

Cykla är heller ingenting för yngste herr Rydenlund. Han vill gärna cykla alltså, sätta på sig hjälmen och göra sig redo. Men trampa?! Nehe du. "Putta mig mamma!"

Detta är ju naturligtvis både positivt och negativt. Såna gånger som ikväll (bilden ovan) har jag ingenting emot att min lille är en riktig slappis!

HURRA HURRA HURRA!!!

I dag blir vår fina, underbara, älskade unge hela 5 år!!

Grattis VÄRLDENS BÄSTA LIAM!!!

Pappa, Mamma och Alvin älskar Dig!!

Att "Tappa det"

Fredag morgon. Ensam upp med barnen som vanligt. En lite sämre morgon även med en konstant morgontrött människas mått mätt. Som vanligt lite blåslagen efter att ha legat ensam mellan två barn som ligger tätt som packade sillar. Där den ena slår hårda slag mot min näsa och mumlar obegripliga ord i sömnen och den andra sparkar med ben som räcker just nedanför där magen slutar.

Tar mig mot duschen. Det är en lång väg att gå trots den icke så imponerande sträckan på 5,5 meter. Jag ter mig som en zombie i en lågbudgetfilm från amerika. Ni vet, med det högra benet liksom släpandes. Spikrakt och utom alla leders närvaro. Med samma kropphalvas mungipa ömsom öppen ömsom stängd. Jag har någonting att säga men inte riktigt förstånd nog att uttrycka mig.

Duschen hjälper lite. Jag bemödar mig att klä barnen, byta blöja och göra mig själv fin. Jag fuskar lite med rakning och hår då det viktigaste är att vara fin när jag kommer HEM från jobbet och familjen är komplett igen.

Idag är vi uppe extra tidigt då jag har 13 gubbar i projektet jag leder som jag vet väntar på jobbet. Vore tråkigt om jag är sen då de inte kommer in i det rum vi skall vara i utan min nyckel. Det känns bråttom, bråttom, bråttom.

Kroppen börjar vänja sig nu. Jag skojar med barnen som vore jag den piggaste helyllepappan tänkas kan. Kittlas och sjunger och brottas och jagas och pratas. Trivialiteter som blir intressanta bara för att ett barn uttalar dem. Det blir en bra dag detta.

Omega-3 och multivitamin. Lite placebo som bygger på illusionen om pigghet. Lite Juice till det. Bara lite Juice så går vi sen. Bara. Lite. Juice.

Slinter till. Ett "FAN" som får Ronjas vårskrik att låta som en viskning. Glas. Juice. Golv. Dålig kombo. Två barn som springer in i köket.

"Vad gör du Pappa?"
"Vad gör du Pappa?"
"Akta er, ni får inte gå in här nu!"
"Men, vad gör du pappa?"
"Gå och ta på er jackan istället!"
"Är du arg pappa?"
"NEJ! Ta på er jackan istället"
"Men du då pappa?"
"Jag kommer snart"

5 sekunder senare

"Vad gör du pappa?"

Det rinner över. Akta glaset. 13 personer som väntar på jobbet. Akta för fan glaset. Låt mig fixa detta ifred. Cissi kommer snart hem från jobbet och det är glas i hela köket. Sluta fråga vad jag gör! Det ser ni väl? Jag ligger här och torkar juice och glas klockan halv sju på morgonen, sen till jobbet, just självövertalad att jag är pigg och med två barn som absolut inte får gå in och trampa glas i köket men inte verkar tycka någonting är viktigare än just detta.

"Vad gör du pappa?"
"SKIT I DET DU! NU TAR DU PÅ DIG JACKAN! GÅ HÄRIFRÅN"

Vi går i tystnad till dagis.

Det är svårt att hämta igen den dagen sen. Tro mig. Det är svårt.

Slapp i soffan!

(haha, Alvin ser alltid så lost ut när vi ska ta kort :-))

(hehe)

Födelsedagsfirande hela helgen lång!

Skulle bara meddela att är vi lite frånvarande denna helgen, är det av den enkla anledningen, att det firas! Liam fyller 5 år (I know, galet!) på tisdag, vilket = kalas. Igår befann sig massa barn här och idag är det de vuxnas tur. Igår bjöd vi grillad korv och tårta, medans vi idag, kommer servera en orgie av pannkakor, grädde, sylt och socker! Vädret har, än så länge varit på vår sida och livet leker!! We'll be back ;-)

Veckans citat:

"Ingen kan vara nere med en ballong!"

Nalle Puh, i helgen firar vi Liams fem-årsdag med barnkalas och släktkalas.

Min åsikt om inlägget nedan:

mIcke sa Nicke!

Bestäm åt oss!!

M och jag har, ett tag, haft en debatt angående Michael Jackson.

Vi gillar ju hans låtar båda två, och en av favoriterna är Smooth Criminal.

Vi har ett dilemma; Vi kan inte komma överens om det är en viss sekvens som är trickfilmad:

Kolla in denna videon och ung 7.39 in i den:

Michael Jackson

Är det trickfilmat? Just detta när de lutar sig framåt sååååå sjukt mycket. Rimligtvis borde det ju inte gå?!

Sen kollar ni in detta (ung 4.15 in):

Michael Jackson live

Nå vad tror ni????

Bara för att jag tycker han är så häftig, tror jag INTE det är trickfilmat. Jag tror helt enkelt att han är, kanske en av världens, cooolaste människor.

Tuff tuff

Vill bara meddela att smålandståget kommer köra över Djurgården i afton. Var beredda att ta plats för det kommer gå snabbt och vara brutalt.

Min släkting Jukka önskar alla en trevlig resa.

Våffelfest!

Liam vill alltid ha blåbärssylt. Han påstår att han bara tycker det "är såååå gott!"

Han är dock misstänkt fixerad av huruvida han blir blå på tungan eller inte ;-) Alvin, han diggar grädde istället... När man ber om en glad Alvin, får man detta: Man blir nästan lite rädd...

Tummen upp från Liam!

EGO

M tycker jag uppdaterad dåligt.

Och han har nog rätt, men ibland bara fallar inspirationen av mig.

I brist på alla andra bra uppslag, så får ni stå ut med lite EGO.

Bilderna (och typ 100 till) är tagna hemma i Vadstena förra helgen.

Med tanke på objektet (jag), ganska så rejäl baksmälla, huvudvärk och ond hals, må jag säga att min lillasyster, hon kan hon.

Annars så sitter jag här på jobbet (surprise!!) och gör just ingenting för tillfället.

Har precis pluggat en hel massa. Anna och jag måste skriva färdigt vår projektplan INNAN vi åker på Gastrodagarna i maj.

Nu har jag nästan gjort den färdig själv, för vi hinner ju aldrig sätta oss ner tillsammans.

Har lämnat en sak till Anna, som hon banne mig får göra nu, när jag gjort allt det andra.

Trött är jag som en gris, och vågar helt enkelt inte gå ner och sätta mig i sofforna, då somnar jag.

Man kanske skulle virkona lite, för omväxlings skull?!

Trort...

Hoppas ni har en skön natts sömn, jag lääängtar efter min!

En helt vanlig dag i tvättstugan

En isande känsla i ryggraden. Jag vet att jag lämnade luckan stängd när jag gick härifrån. Känner mig lite som pappan i filmen "Casper - det vänliga spöket" när han precis inser att hans försäkran till dottern om att spöken inte finns på riktigt bara var tomt prat.

Som äldsteman i huset känner jag mig ändå manad att fortsätta. Måste ta reda på vad det är därinne. Måste. Veta. Råttor i toaletten har man hört talas om, men i torktumlaren?

Pulsen lugnar dock snabbt ned sig. Den där lilla handrackaren har jag sett för. Den är misstänkt lik den som brukar slå mig ganska hårt över näsbenet i sömnen ungefär varannan natt.

För visst är det? ........

YES! Bara en Liamoso. Helt ofarlig egentligen. Men lämna honom aldrig ensam nära skafferiet. Då vore en råtta en jämförelsevis enkel match för dina godsaker.

Helt vanlig påklädning av Pyjamas

Vet att det rasar en debatt om nakna barn på nätet men jag litar på att ingen av de cirka 20 läsare av denna bloggen för detta vidare.

Engagerad HV supporter

Vi sitter och kollar på HV-Djurgården, andra finalmatchen.

Smågrabbarna är också med.

Nyss var det en snabbrepris med målen, där HV satt 3 och Djurgården 2.

Liam tittar noga, och utbrister sedan bestämt:

"Ne, nu har HV gjort 3 mål jättesnabbt. Nu får HV ta och lugna ner sig lite!"

1. Tror inte Liam fattat innebörden av snabbrepris

2. Vi vill inte alls att de lugnar ner sig, keep ém coming....

Det här lär vi få diskutera fler gånger

C-M: Nu slutar du att knuffas Alvin!

A: Nej!

C-M: Det gör ont på Liam när du knuffas, det är inte snällt.

A: *Knuffar Liam*

C-M: Puttar Alvin på armen så han välter i sängen.

A: Pappa!

C-M: Du kan inte knuffa andra om och om igen om du inte vill bli knuffad själv?

A: Bryter ihop och knallar ut till sitt rum.

2 minuter senare:

A: Pappa, man får inte knuffas!

C-M: Nej, bra gubben. Ingen tycker ju det är roligt att bli knuffad.

A: Nej.

Tankepaus

A: Man får bara sparkas Pappa.

Alvin springer iväg och leker.

Tankar i natten

Det är lugnt här på sjukhuset. Alla barnen sover, ja utom en herre som drömmer mardrömmar om drakar och vill sova i sin pappas säng. Bara 8 timmar kvar tills man får gå upp och busa lite i korridorerna igen =).

.

De andra susar nere på Hematologen, men jag sitter i källaren. Dels för att jag inte vill lockas till att gå att lägga mig, men även för att det finns en chipspåse en trappa som vill sätta klorna i mig.

.

När man sitter såhär ensam så tänker man massor! Och man tänker på allt möjligt. För något år sen vid dessa tillfällen brukade mina tankar ofta vara åt det deppigare hållet.

Men det är dem inte längre! Jag är bara lycklig! Så fantastikt lycklig! Så pass lycklig att jag nästan förväntar mig en stor smäll som väcker upp mig ur en underbar dröm. Så galet är det! Kan inte minnas när jag var såhär lycklig senast. Och jag tackar min finaste för det. Det är du!

.

(Dessutom är jag lite lycklig för att Cissis chef ringde upp och bytte tillbaka hennes pass på lördag, då blir jag lycklig också!)

.

Nu skall jag se vad de andra gör, dvs titta mig i spegeln lite ;-)

Nytt tema - Veckans fredagscitat:

Dom hade ingenting att säga - och dom sa det Marcus Dunberg om den nya ungdomsgenerationen. På tal om facebookgrupper av typen "Jag hatar pedofiler och mördare!"

Överord

Har lite svårt för folk som tycker att allting är "det värsta de varit med om". Det är häpnandsväckande insikter varje dag om hur fantastiskt eller förkräckligt allting är. Det är lite att nedvärdera sin egen existens och allt man tidigare gjort att drabbas av det där fenomenet. Det är "okristligt", "fantastiskt", "helt sjukt" hit och "det är svårt att beskriva", "ni skulle ha sett" och "fy fan alltså" dit. Ni skulle ha sett mig i morse förresten. Var tvungen att åka in och träffa nattskiftet så jag klev upp ur sängen 04.30. Fy fan alltså, det är svårt att beskriva hur zombieliknande kroppen beter sig i det läget. Helt sjukt. Så fantastiskt jävla okristligt tidigt. Helt klart det värsta jag varit med om.

Nu är det dags!

Som Martin nämnt tidigare, har vi båda faktiskt vårt hjärta kvar i Jönköping när det gäller Elitserien. Många frågar mig varför jag inte håller på LHC då, om jag nu ska vara så "hemtrogen" och det kommer sig av den enkla anledningen att LHC var inte i närheten så bra som de är idag, när jag öppnade ögonen för hockey. (plus att jag började intressera mig av hockey när jag var tillsammans med Jonas, och han är ett inbitet HV-fan han med). Nu när jag tänker efter är de allra flesta från mina ungdomens dagar HV-fans. Kanske var en trend då, att hålla på HV. Vad vet jag?! Men i vilket fall, HV in our hearts.

Ikväll är det alltså dags för första matchen i finalspelet. Tidigare under året är det mest sporadiskt intresse som gäller. Men dessa tider, sitter vi som klistrade, både M och jag.

HV-Djurgården.

Det kan gå hur som, men jag önskar att HV går in i rinken ikväll och visar att det är de som är regerande mästare. Visar att DE ÄR DET BÄSTA LAGET!

Tyvärr får jag sitta ensam och vara nervös. M är på töntbridgen....

Dojja

Om man bor i USA kan man designa sin egen Converse för 400 spänn. Jag bor inte i USA.

Tankar i natten

Det är lugnt här på jobbet. Så där lugnt att man försöker hitta saker att sysselsätta sig med så att man inte somnar. Men nu är det bara lite drygt 4 timmar kvar tills jag får åka hem och krypa ner en stund. De andra susar nog lite nere i personalrummet. Jag sitter på expeditionen. Dels för att jag inte vill lockas till att somna, och dels för att det står en otäck Princesstårta och bara väntar på att slå klorna i mig, nere i personalrummet... När man sitter själv så här och det är alldeles tyst runtomkring en (nåja, förutom en herre som hakat upp sig på ordet "HALLÅ" och håller sin sänggranne vaken) så tänker man massor! Och man tänker på allt möjligt. För något år sedan vid dessa tillfällen brukade mina tankar ofta vara åt det deppigare hållet. Men det är de inte längre! Jag är bara lycklig!! Så fantastiskt lycklig!!! Så pass lycklig att jag nästan förväntar mig en stor smäll som väcker upp mig ur en underbar dröm, snart! Så galet är det!!! Kan inte minnas när jag var så här lycklig senast! Och jag tackar min finaste för det! Det är du!! (Dessutom är jag lite lycklig för att min chef ringde upp mig tidigare idag och bytte tillbaka mitt pass på lördag, och då blir M lycklig också ;-)) Nu ska jag gå och se vad de andra gör, kanske ska skrämma dem lite, hihi... Puss på er och hoppas ni sover gott och får en fantastisk torsdag!

Tribute to Jean-Paul Westwood

Att älska en sjuksköterska

"Du jag har bytt pass i helgen, de bönade och bad så jag tog kvällen på lördag.

SMS för fem minuter sen som stal en kvart av min arbetsgivare. Luften gick ur lite.

Kväll fredag, kväll lördag, natt söndag.

Komma hem till tomt hus efter jobbvecka. Den fagra sjuksköterskan kommer hem halv elva, ganska exakt lagom tills fredagströttheten slår till med full kraft. Efter gemensam frukka och lunch är det dags att ta adjö igen på lördagen. Ensamlek med barnen och sen ensam-TV för andra kvällen i rad när barnen lagt sig. Kanske öppna den där flaskan vin och laga till den där Tacon vi redan bestämt oss inta när vi hade en afton utan ärenden och äta i lugn och ro utan barnen. Söndag kväll är det dags att ensam-äta med barnen runt fem för att därefter knalla ner i källaren eller ut för ensamlek för att det skall sovas inför nästa pass. Sen ensam-TV till ljud av dusch och badrumsstök och en puss på kinden får avsluta helgen.

"Martyr-Martin" tänker ni nu. Gnälla över lite tid för sig själv med barnen. Lite lugn och ro i soffan och bara tänka på sig själv. Och visst, en gång i tiden var det så. Det var med ett leende i mjugg man spelade bedrövad över liknande besked. En gång i tiden, innan barnen kom (var det hundra år sen?), kunde det t.o.m. ge en ursäkt att åka till Sleipner och ta en kall öl tillsammans.

Men med barn kommer ett behov att göra saker tillsammans som en familj. Då veckorna mest är jobb, vardagsstök och måsten blir helgen det lilla andningshål man har för att hitta på någonting tillsammans. Att ge både sig själv och barnen tid med hela familjen.

Med barn försvinner dessutom 80% av tiden man har tillsammans själva vilket gör att man uppskattar och ser fram emot den tiden på ett helt annat sätt.

Den fagra sjuksköterskan jobbar varannan helg. JÄMT. Ni kan gissa hur många av den andra halvan helger vi har någonting uppbokat. Födelsedagar, resor, fester, besök, saker som måste fixas hemma, you name it.

Därför blir det extra tråkigt.

Men visst, jag gnäller - men hey, det är onsdag förmiddag mitt emellan jul- och sommarledigheten. Vem tror du att jag är? Stålmannen?

Still in V-town.

Helgen har varit blandad med

migrän, extremt halsont, sömn, sömnbrist, godis, bus, fest, kärlek, sol och massor massor mer.

Nu har vi precis gått in efter ne dag ute i solen.

Om en dryg timme styr vi vår kosa hem mot Skövde igen. Med blandade känslor, som alltid!

Vi

Igår innan vi skulle iväg på fest hade vi en liten fotosession med Lina.... Denna bild är dock inte tagen med en vanlig kamera utan med min I Phone och en speciallins... Men det blev rätt fint ändå ;-)

30-årsfest

GeoTagged, [N58.44696, W14.89583]

Idag firar vi av 2 av Martins syrror. Nu gör vi det här!

Semifinal Nummer 2

Skall han tjata om hockeyn nu igen tänker ni? Icke! Det är nämligen som så att det pågår ett minst lika viktigt slutspel som kanske inte får riktigt lika mycket uppmärksamhet i media: Skövde Cup i bridge 2lax10!

Åsikterna går ibland isär om denna ädla sport. Och jag förstår att alla inte kan älska den lika mycket som Cissi och Nina Almenning.

Själv ser jag det mer som en livförsäkring. Om Cissi någonsin skulle lämna mig kan jag utan skam dra upp den här lilla påsen ur bröstfickan och bjuda den söta tjejen på barstolen bredvid:

Har aldrig provat iofs, men det lär fungera 9 gånger av 10.

Nej tack!

(Den fina bilden är tagen av min lillasyster) Alvin är en mycket envis liten människa. Dessutom är han just nu inne i en otroligt intensiv trotsperiod. Allt är nej. Tror M nämnt det tidigare här. Detta är ju naturligtvis jättefrustrerande för oss andra. Att höra "NEJ" till absolut allting är ju inge kul alls. Men, han kan vara väldigt artig när han är trotsig, vilket gör det hela något lättare att överleva. Några av "konversationerna" under dagen än så länge: CISSI: Ska vi byta blöja? ALVIN: Nej tack! CISSI: Ska du komma upp ur sängen? ALVIN: Ehm, Nej tack! CISSI: Ät lite mer nu Alvin! ALVIN: Nej tack mamma, jag är sååå mätt! CISSI: Hörrni grabbar, nu får ni städa undan här! (Liam börjar direkt städa, Alvin står och tittar på med de obligatoriska händerna på ryggen) CISSI: Alvin du också! ALVIN: Nej tack mamma, jag tittar bara! And so on and so on....

ManBoy

Liams absoluta favoritlåt just nu är ManBoy från Melodifestivalen. Han går och sjunger på den mest hela tiden här hemma. Så pass ofta att slutligen lillebror tröttnat och skriker numera argt: "Åh, men sluuuuuta nu då Liam!!" Mamma i huset tycker dock att Liam är söt och lyssnar gärna tusen miljoner gånger till! PS. Tanken var att ni skulle få se med "playback" också men det tar sjuuuuukt lång tid att ladda upp så den kanske kommer senare. Den innehåller hela kitet, dansmoves bla. ;-)

Gårdagens väderrapport

"Idag blir det sol och uppehåll i hela landet förutom i väster där det drar in ett regnområde." Kul. Vilken grinolle tänker ni nu. Lipa över regn en dag när det skall bli najs weather hela helgen. Ta då i beaktning det varken du eller SMHI vet:

Tre kilo sand, tre liter vatten, fuktiga strumpor väntar tillsammans med 29 kilo barn efter jobbet. Av hänsyn till mig själv har jag inte fotat baksätet på bilen där hälften av lasset ofelbart blir kvar. Att ta bort sanden när den impregnerats i blöt overall är nämligen omöjligt innan det torkat.

Lera - som de gamla grekerna kallade det.

Dagisskrik

Ja, det är Alvin som detta inlägg kommer handla. Vår fina, envisa, underbara, goa unge. Ni som läst min tidigare blogg, vet kanske att det är jobbigt med dagislämningar. I alla fall när vi lämnar dem på varsina avdelningar (på mornarna lämnas de på samma då det inte är så många barn där då). Detta har varit likadant sedan han började på detta nya dagis. Han börjar redan en halvtimme innan vi ska gå. Det är som om han känner på sig det. Sen gnäller han hela vägen till dagis: "Vill inte dagis" "Vill vara hemma" "Annat dagis, snälla mamma" osv, osv, osv..... Sen kommer vi då dit. Han gråter under tiden jag klär av honom. Och han skriker när dagisfröknarna tar honom. Det sista jag ser av honom är en upprörd, ledsen, och rädd liten kille :-( Mammahjärtat blöder var gång jag går därifrån. Det är jobbigt. Både för honom och mig! Jag vet inte vad jag ska göra för att göra allt bättre. Vi har försökt "pratat positivt" om dagis, inte pratat om dagis alls. Ingenting hjälper! *usch*

Tillbaka på jobbet

Har ju vart borta ett tag från jobbet på grund av påsk, sjuka barn och sådana saker. Har med andra ord haft gott om tid att fundera på hur jag skall designa min kontorsmiljö. Sitter tillsammans med Torbjörn , vi kan kalla honom för Torbjörn, i ett rum. Vi vill inte gärna se varandra hela dagen utan har en skärmvägg emellan oss där man, om man vill, kan göra lite hemtrevligt. Sätta viktiga lappar, kanske ett ordspråk, kanske lite familjebilder. Jag är nöjd än så länge måste jag säga. Blir sjukt bra detta.

Påskhelgen del 2

Barnen somnade som stockar i Peter&Malins säng

Dags för middag. Det var sååå gott!

Efter maten spelade vi Buzz. Jag (Cissi) kom trea. Wiiihoo. Sen tittade vi alla på när Peter spelade Playstation ;-)

Påskaftonsmorgon = äggletning i P&M:s trädgård.

Japp, påskharen hade koll på att vi var på resande fot.

Det var riktigt vårväder och vi tog en prommis innan hemfärd.

Gigantisk barngunga