Jag insåg precis alldeles nyss att jag njuter av det jag gör just exakt nu. Att vara den där mamman som sitter på läktaren och tittar på dom framsteg min son gör. Vare sig det är som idag, simskola, eller fotboll, hockey el what ever. Jag tycker det är härligt! Mitt hjärta bubblar över av stolthet och då och då känner jag en liten tagg av sorgsenhet, han börjar ju bli stor, vår Liam! Imorgon börjar dessutom skolan, 6-års iofs, men ändå. Vart tar åren vägen? Well, nu ska jag fortsätta studera min babblandes, förväntansfulla, duktiga och underbara Liam!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar