Tvära svängar!!

I lördags morse satte vi oss i bilen och styrde kosan mot Göteborg och fina vänner.

Vi möttes upp allihopa (nästan) hos Peter och Malin och for vidare till ett jättemysigt område för lunch ute i det fria... Inte det mest optimala vädret, men vi klarade oss från regnet i alla fall och det var ju inte heller kallt. 10 plus i mitten av november är sjukt!

Grabbarna var nöjda!

Lukas fick gröt att mumsa på, som han åt med stort intresse ;-)

Peter och Malin klämde mer än gärna på lite bebis.

Grabbarna for iväg på upptäcksfärd vilket slutade med att M fick gå upp och ledsaga Alvin ner.

Lottdragning om vilket lag man hamnade i och då också vilken del av maten man blev tilldelad att fixa till. Jag fick efterrätt tillsammans med Harry och M, men övergick senare till förrätt tillsammans med Malin då hon kände sig lite ensam.

Sen gick vi på en promenad.

Alvin passade på att ta sig en lite lur.

Fina vännerna!

Peter, Malin och Liam checkar lekparken.

Vidare mot affären för att inhandla till respektive rätt.

Efterrättsgruppen i full gång.

John och Lukas hänger lite.

Grabbsen fick lördagsgodis och slappade framför en film.

Efterrättsgruppen tog lite längre tid i köket än vi andra, men det var det tusan värt när vi sen fick smaka på vad de gjort!! M M M...

Middagen bestod alltså av förrätten, Kantarellsoppa (Cissi och Malin), varmrätt med kyckling, ugnsstekta rotsaker, sås och sallad (Frida, John och Peter), och efterrätt, blåbärscheescake OCH egengjord glass, friterad brie och hjortronsylt (Marre, Harry, och Martin). Det var nice!!

När vi vaknade på söndagsmorgonen hade Malin fått mess fr Frida att både hon och Harry var kräksjuka. Great tänkte vi, men dagen gick och vi mådde finfint.

Men inatt slog det till.

Liam och Martin har spytt HELA natten. Jag vaknade vid halv två när Liam satte igång. Då hade Martin redan spytt ett tiotal vändor. Jag har legat vaken hela natten och passat på Liam, som också han hunnit med ett tiotal vändor ner i hinken.

Nu sover de två. De har faktiskt fått behålla lite vätska nu precis innan de somnade båda två, så det värsta är över. Själv vågar jag inte ropa hej riktigt än för vare sig mig själv eller Alvin, men det ser ju uppenbarligen ljust ut.