Bilåkning

Vi är spontana i helgen! Fick ett infall, ringde syrran och nu sitter vi i bilen, lyssnar på en av Eminems absolut bästa låtar, på väg till Linköping! Men det var inte det jag skulle skriva om. Jag skulle berätta hur M är när han kör bil. Kortfattat: min totala motsats! Chockerande va'?? Eftersom vi är sååå lika i allt annat menar jag ;-) Jag sitter alltid ( eller mestadels) på helspänn när M kör. Särskilt när vi hamnar i ett pärlband av bilar på vägen. Jag påstår inte att han är en dålig bilförare, bara olik mig. Han kryper upp så nära arslet på bilen framför, så om det fanns ett fönster på framrutan, skulle jag kunna sträcka mig ut och polera lacken bak på bilen framför. Han vet att han ibland att han måste bromsa, men beter sig ändå som att det är en totalt chockerande nyhet när bilen framför bromsat en bra stund och slänger sig på bromsen vilket innebär att vi tre andra i bilen närtill stryps av våra bilbälten. Han gasar som om det vore nå sorts tävling om att komma upp i högst hastighet på kortast tid, så fort han får fri "bana" sas... Han verkar inte inse att han inte har nå bil att tävla mot. Han öser ur sig svordomar och sarkasm om vi, Gud förbjude, hamnar bakom en lastbil. Det är så pass så att jag sedan får tvätta barnens tungor ;-) Han nyser sjuttioelva gånger på rad (ffa denna tiden på året). Fruktansvärt störande men ffa, tanken ploppar ju upp: "Hur mycket ser man egentligen när man nyser???" Mm, mm, mm,............ Sommartid undviker jag, som ni kanske förstår, helst att åka bil. Det blir liksom tusen ggr värre med allt då!