Dagisskrik

Ja, det är Alvin som detta inlägg kommer handla. Vår fina, envisa, underbara, goa unge. Ni som läst min tidigare blogg, vet kanske att det är jobbigt med dagislämningar. I alla fall när vi lämnar dem på varsina avdelningar (på mornarna lämnas de på samma då det inte är så många barn där då). Detta har varit likadant sedan han började på detta nya dagis. Han börjar redan en halvtimme innan vi ska gå. Det är som om han känner på sig det. Sen gnäller han hela vägen till dagis: "Vill inte dagis" "Vill vara hemma" "Annat dagis, snälla mamma" osv, osv, osv..... Sen kommer vi då dit. Han gråter under tiden jag klär av honom. Och han skriker när dagisfröknarna tar honom. Det sista jag ser av honom är en upprörd, ledsen, och rädd liten kille :-( Mammahjärtat blöder var gång jag går därifrån. Det är jobbigt. Både för honom och mig! Jag vet inte vad jag ska göra för att göra allt bättre. Vi har försökt "pratat positivt" om dagis, inte pratat om dagis alls. Ingenting hjälper! *usch*