Kan inte släppa...

Fy vad irriterande det är när man inte kan sluta tänka på saker, som bara är jobbigt att tänka på! Nån har sagt nånting till en annan person (som handlar om en själv eller sitt närmsta runtomkring), som man då i andra hand sedan får höra om.

Well, jag kan inte sluta tänka på det. Jag har verkligen försökt, efter att ha pratat med andra nära om det, som rått mig till just detta. det är väl sån jag är skapt, överanalyserande.

I vilket fall, det som värker mest i hjärtat, är att det involverar mina två största skatter i livet, mina barn.

De älskar utan premisser. De har än inte lärt sig helt vad som är rätt och fel. De kan inte alltid avläsa situationer, och vad som är passande eller ej att göra i dessa. De kan inte förstå saker, om man inte förklarar för dem. Särskilt inte saker i situationer som aldrig förr har funnits. De är högt och lågt. De avgudar människor som står dem nära. De är 6 och 3 år gamla.

Det jag vill komma till med denna texten är att jag och Martin strävar varje dag efter att göra dessa två små gossar, till fina grabbar med bra värderingar. Vi lär dem att det är viktigt att visa människor man älskar att man gör just det. Och det har dom fattat, det där med att älska. De ÄLSKAR verkligen. De är verkligen inte perfekta, de har mycket att lära, vilket de gör varje dag.

Usch så snurrigt. Tror jag avslutar här innan det blir ännu värre.

Nu ska jag snart iväg för att jobba helgen, och lämna mina älskande och älskade pojkar med sin far som också älskar och är älskad!