Att älska en sjuksköterska

"Du jag har bytt pass i helgen, de bönade och bad så jag tog kvällen på lördag.

SMS för fem minuter sen som stal en kvart av min arbetsgivare. Luften gick ur lite.

Kväll fredag, kväll lördag, natt söndag.

Komma hem till tomt hus efter jobbvecka. Den fagra sjuksköterskan kommer hem halv elva, ganska exakt lagom tills fredagströttheten slår till med full kraft. Efter gemensam frukka och lunch är det dags att ta adjö igen på lördagen. Ensamlek med barnen och sen ensam-TV för andra kvällen i rad när barnen lagt sig. Kanske öppna den där flaskan vin och laga till den där Tacon vi redan bestämt oss inta när vi hade en afton utan ärenden och äta i lugn och ro utan barnen. Söndag kväll är det dags att ensam-äta med barnen runt fem för att därefter knalla ner i källaren eller ut för ensamlek för att det skall sovas inför nästa pass. Sen ensam-TV till ljud av dusch och badrumsstök och en puss på kinden får avsluta helgen.

"Martyr-Martin" tänker ni nu. Gnälla över lite tid för sig själv med barnen. Lite lugn och ro i soffan och bara tänka på sig själv. Och visst, en gång i tiden var det så. Det var med ett leende i mjugg man spelade bedrövad över liknande besked. En gång i tiden, innan barnen kom (var det hundra år sen?), kunde det t.o.m. ge en ursäkt att åka till Sleipner och ta en kall öl tillsammans.

Men med barn kommer ett behov att göra saker tillsammans som en familj. Då veckorna mest är jobb, vardagsstök och måsten blir helgen det lilla andningshål man har för att hitta på någonting tillsammans. Att ge både sig själv och barnen tid med hela familjen.

Med barn försvinner dessutom 80% av tiden man har tillsammans själva vilket gör att man uppskattar och ser fram emot den tiden på ett helt annat sätt.

Den fagra sjuksköterskan jobbar varannan helg. JÄMT. Ni kan gissa hur många av den andra halvan helger vi har någonting uppbokat. Födelsedagar, resor, fester, besök, saker som måste fixas hemma, you name it.

Därför blir det extra tråkigt.

Men visst, jag gnäller - men hey, det är onsdag förmiddag mitt emellan jul- och sommarledigheten. Vem tror du att jag är? Stålmannen?